”Vi måste göra vad vi kan för att värna om miljön”

Miljö och hållbarhet är viktiga mervärden hos lokala odlare och anledningar så goda som några för konsumenterna att handla närproducerat. Ola Schwartz, som äger Grepstad jordgubbar tillsammans med sin fru Eva Sandström, är tydlig; ”Det finns ingen återvändo längre, alla måste göra vad de kan”.

Ola och Eva är först ut att ta emot länets kostchefer som är på rundresa i länet, inbjudna av Vreta Kluster tema mat och några av traktens matproducenter för att lära känna verksamheterna närmare. I Grepstad gårdsbutik är uppdukat till frukost, med många lokala råvaror. I butiken finns mat och hantverk signerat granngårdar och kollegor runt omkring i Östergötland.

­– Idén med vår butik, när vi startade 2011, var att vi skulle visa vad som produceras i vårt närområde. Det har vi fortsatt med och det känns viktigt, säger Ola.

2003 drog han och Eva igång den egna verksamheten med jordgubbsodling. Från början några veckor per säsong, och i takt med att kunderna visat allt större intresse har familjen byggt ut. Numera förser de butiken med grönsaker direkt från landet, odlar ännu mer jordgubbar, håller höns och biodling och en hel del annat. Själva lantbruket med spannmålsodling, oljeväxter, bönor och mycket mer, håller sönerna på att ta över.

Som en röd tråd genom verksamheten på Grepstad går värnandet om miljön.

– Det är helt enkelt inte försvarbart att bara slösa och förbruka resurserna så som vi har gjort i många år. Det är nu vi måste visa vägen för kommande generationer, säger Ola.

De två stora byggnaderna på Grepstad försörjs helt och hållet av el från solpaneler.

– Det är enkelt, något som alla kan göra, menar Ola. Det finns små vindkraftverk så det är inga konstigheter.

Drivmedel till traktorerna är nästa steg. Det är en svår nöt att knäcka. Biodiesel är dyrt, fossil diesel något billigare.

­– Sverige borde börja producera egen biodiesel och hålla kontroll över produktioner, först då blir det intressant, säger Ola. Vi har råvaran som behövs, men än så länge är framställningen för dyr.

Transporterna till och från gården går på biogas från Linköping, det mest lokalproducerade drivmedlet som går att använda.

I bagaget finns hantverk och förädlade produkter från granngårdarna. Men det lokala mathantverket håller på att dö ut och det gör Ola mycket bekymrad.

– Ungdomar är inte intresserade och traditionella östgötska recept riskerar att dö ut, säger han. Vi blir fattiga både på mat och kultur. Tänk att inte veta hur en färskpotatis, plockad och kokad direkt från landet ska smaka och kännas!

Ola och Eva slår ett hårt slag för den närproducerade maten, inte minst i kommunernas storkök.

– Att maten finns i närheten innebär inte bara en stor miljömässig fördel utan också en möjlighet att se hur den växer och produceras, säger Ola. Förhoppningsvis kan det på sikt skapa intresse bland ungdomarna igen så att de förstår att alla måste hjälpas åt, för matproduktionen, för miljön, för framtiden och för att hålla vårt landskap levande.